Richard Brautigans novellsamling Gräsmattans hämnd i översättning och med efterord av Jonas Ellerström.
     Richard Brautigan var en mycket speciell amerikansk författare som publicerade en svit av oförliknekliga böcker under 1960- och 70-talet, böcker som gled omkring utanför rörelserna i tiden, som varken tillhörde beatlitteraturen eller hippierörelsen eller de övriga litterära modevågorna. Istället mixtrade han med en helt egen berättarstil – extremt förtätade fundersamma snapshotnoveller om udda vardagshändelser som slår fast hisnande intressanta mikropåståenden om tillvarons allra innersta nervdallringar. Alltid med en underström av finurlig humor, oftast godmodigt varm, emellanåt förtörnat bister.
     Tyvärr var detta berättargeni plågad av återkommande depressioner och ändade själv sitt liv 1984, bara 49 år gammal.
     Brautigans berättelser är överrumplande infallsrika och fulla av förvånande detaljer. Han iakttar folk på håll, med skarp örnblick och samtidigt ett grundläggande accepterande av allt och alla, hela tiden på spaning efter svaret på livets kringglidande gåta. Ibland känner han sig som "spöket av ett barn" som "undersöker minnet av sina leksaker".
     Här och där skymtar hans barndom fram, barndomen i USA under andra världskriget, en orolig uppväxt som format den vuxne man han nu är. Det kan också handla om öringfiske och hjortjakt, om maratonsittningar på bio, om flörtiga flickors knep på glada fester i San Francisco, om lappar på dörrar och tappade trådar och luddiga bitar av minnen, om ett rum i en sten, om hur kvinnor rör sig när de klär på sig om morgonen, om hur Marilyn Monroes död sammanfaller med två björnungars död i skogen i Oregon.
     Det man som läsare strax upptäcker är att hans olika noveller verkligen är olika, han arbetar inte alls som många novellförfattare med ungefär samma grepp och samma ton hela tiden, typ vemodig-stämningsepisod-med-vackert-slut-ackord, inte alls, Brautigan verkar föresätta sig att uppfinna begreppet novell från scratch varenda gång han formulerar ännu en av sina bakvända inledningsrader och börjar berätta.
     Han föddes 1935 och växte upp i nordvästra USA under besvärliga förhållanden med en alkoholiserad mor och en styvfar som slog honom. 1956 kom han till San Francisco och lärde känna Allen Ginsberg och andra beatförfattare kring Lawrence Ferlinghettis bokhandel City Lights. Hans fick ut sin debutbok 1958 men det publika genombrottet dröjde till 1967 med Trout Fishing in America (Öringfiske i Amerika) som i ett slag gjorde honom till erkänd författare och även tilldelade honom en position han behållit som udda berättare med eget grepp om berättarkonsten. Sammanlagt skapade han över 20 böcker – trots depressionerna, trots alkoholismen, hälften poesi, hälften prosa.
     Även till utseendet var han en karismatisk figur som drog uppmärksamheten till sig, 195 cm lång, tovigt lockigt hår, yviga slokmustacher, stetsonhatt, väst, boots.
     Han gifte sig två gånger och hade många förhållanden men fick endast ett barn – med första hustrun Viriginia fick han 1960 dottern Ianthe som idag är författare och bland annat skrivit en bok om sina minnen av fadern och det tragiska slutet, You Can't Catch Death.
     På svenska har tidigare förutom Öringfiske i Amerika bl a prosaböckerna In Watermelon Sugar (I sockret av meloner) och The Hawkline Monster (Hawklinemonstret) utkommit, samtliga på 70-talet. Novellsamlingen Revenge of the Lawn kom i USA ut 1971 – det är en ära för Bakhåll att nu få presentera denna underbara bok för första gången på svenska.

Richard Brautigan: Gräsmattans hämnd. Översättning och efterord Jonas Ellerström. ISBN 978-91-7742-294-5. Klotband, sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 176 sidor.