Slick Chicks And Tough Mamas Cd-skiva med en kavalkad av karismatiska jazz- och bluessångerskor: Slick chicks and tough mamas. För alla som gillar t ex Billie Holiday (hon är inte med här) men inte känner till så många fler av samma slag kommer denna platta säkert att bli en kolossal kick: här paraderar en rad andra sångerskor som på samma vis sjunger med hela själen och hela kroppen, både coolt och hett, både ömt och hårt, både för stund och för evighet.
    Många intressanta texter. Tuffa som manliga bluestexter, men på ett kvinnligt fräckt vis. Smockan hänger i luften som i en sjabbig bar i Chicago. Whisky och gin, "I've been drinkin', and I've been thinkin'". Hård kärlek och hårda villkor. Mycket om svek och my man has left me. Känslan av längtan och blues och förhoppningarna på ett nytt liv är så intensiva att framtiden ändå skimrar vackert som en soluppgång. "Get out of jail and get me some money, too." Alberta Hunter sjunger stolt om sin man att han lätt kan knocka vem som helst, "he's got a punch like Joe Louis" (boxningsvärldsmästaren). Jargonguttryck, "lines of jive" för att uttrycka t ex kärlek och sex, "let me wind your clock", "let's do the boogie woogie", "let me lay it on you".
    Här är finns t ex Lil Green, tuff, sensuell, varm, med "Why don't you do right" och "Romance in the dark". Hon sjunger så att tiden stannar, ledset, med vilja som ett uppdämt vattenfall, med längtan till väldiga vidders kärlek långt bortom detta dystra hak, med perfekt dröjande rökslingekomp av Simeon Henry på piano, Big Bill Broonzy på gitarr och Ransom Knowling på bas.
    Och här finns Dinah Washington, med både sammet och bly i rösten, med stenhårda göra-slut-låten "Resolution blues" och betydligt ömmare "My lovin papa" (med Charlie Mingus på bas). Dinah Washington sjöng just känslig rhythm'n'blues i denna stil på 40-talet, efterhand gled hon över åt det mer lättsamma schlagerhållet, även där var hon strålande, här är det i alla fall original style, med förhandsaningar av bebop i kompet.
    Och förstås också bluesdrottningen Memphis Minnie, här representerad med två fräna spår, "Me and my chauffeur blues" och "Daybreak blues". Memphis Minnie skrev låtar, spelade gitarr och sjöng med attack. Hon gifte sig med bluesgitarristen Ernest "Little Son Joe" Lawlars, och vi hör hans stickiga elgitarr i bakgrunden på båda dessa spår.
    Och här finns t ex Victoria Spivey, från musikaliska södern som slog igenom på klubbarna i New York och sen var borta från musiken länge men gjorde comeback och till slut startade eget skivbolag, Spivey Records. Här i en rivig låt inspelad i Chicago, "Hollywood stomp", om hur det går till i filmbranschen.
    Skivan är producerad exklusivt för Bakhåll, research Görgen Antonsson, med pappkonvolut och booklet, fina bilder, rikligt med fakta. 14 artister medverkar med sammanlagt 21 spår: Lil Green: "Why don't you do right" och "Romance in the dark", Albennie Jones: "Love is such a mystery", Julia Lee: "When a woman loves a man" och "If it's good", Georgia White: "Daddy let me lay it on you", Nellie Lutcher: "He's a real gone guy" och "Alexander's ragtime band", Helen Humes: "Ba-baba-leba", Dinah Washington: "My lovin papa" och "Resolution blues", Marilyn Scott: "Let's do the boogie woogie", Memphis Minnie: "Me and my chauffeur blues" och "Daybreak blues", Rosetta Howard: "If you're a viper", Cleo Brown: "You're my fever" och "Love in the first degree", Victoria Spivey: "Hollywood stomp", Blue Lu Barker: "New Orleans blues" och "Handy Andy" och Alberta Hunter: "He's got a punch like Joe Louis".